mysssss

Jag sitter just nu i Skåne, hemma oss min mormor och morfar vid min lilla dator. Jag, mor och småbrorsorna har varit här nu ett par dagar. Det har inte varit något vidare väder, tyvärr men imorgon skulle det bli bättre. Då blir det förhoppningsvis en heldag vid stranden.

Vi har varit på ett antal loppisar de senaste dagarna. Varför har de inte sådana hemma? Det är hur kul som helst att gå och leta efter små fynd. Som igår så var vi på en loppis där man fick ge bud på hur mycket man ville betala för sakerna. Den som hade gett högst bud vid klockan ett fick köpa det. Det mesta blev väldigt billigt. Efter klockan ett så var det bara att lägga ett bud och sedan betala direkt om det godkändes, vilket det oftast gjorde. Mamma plockade en hel bunt med LPs och sedan bjöd hon en tjuga. Inga problem. De ville ju bli av med grejerna. ALLT skulle bort på två timmar.

Det var mycket folk...


Nu ska jag sätta mig någonstans och läsa en bok, jag har en lillebror som vill komma åt datorn så jag får väl vara snäll och flytta på mig.

Jag har framkallat foton för första gången på många år. Det var ett erbjudande där man fick 100 gratis kort och jag tyckte att det var värt att testa. Nu så har jag en massa bilder som ska in i mitt nästan oanvända fotoalbum. Första dagen som jag får korten så lägger jag hela högen på bordet. Där det tydligen var en VATTENPÖL! Som tur var så var förpackningen runt korten i plast/kartong. Tack, tack, tack snälla fotoföretaget!

Jag har sovit min sista natt utomhus på ett tag. Nu regnar det ute och då vill jag hellre sova under tak. Regnet var välbehövt, visst men jag trivdes så bra med värmen. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart!

Max som äter en HEMMAODLAD persika!

Det ska bli jättevarmt idag. Härligt! Max och jag sover ute på altanen numera. På en luftmadrass. Det är mycket svalare där. Visst solen går upp tidigt men faktum är att huset skuggar oss. Vid halv tio-tiden så träffas man i ansiktet av solen så det är ändå lagom att gå upp. Fast nu de senaste dagen så har mamma hunnit före solen. Tyvärr...

Igår så var jag hemma hos Ida en sväng efter att hon hade slutat jobbet. När jag kom susandes hem på min moppe så fick jag se något läskigt. Leo satt på verandan och hans ben var helt täckt med torkat blod.

Inte! Jo, jag såg Leo och hela hans ben var rött men det var inte blod.

Det var rödfärg... Max och Leo håller på och målar torpet och boden.

Jag sitter just ju och väntar på att gästerna ska dyka upp. Poolen är redo, maten är reda och framförallt, jag är redo! Det är Josse och hennes familj som ska komma hit. Som varje sommar. Det är ju tradition vid det här laget...

I förmiddags så var mamma och jag vid affären där Ida har fått jobb. Jag visste inte om hon var ledig men jag chansade på att hon jobbade. Jag kilade in i affären för att se om jag kunde träffa henne och mycket riktigt så såg jag en hästsvans med Idas blonda lockiga hår. Hon höll på med prislappar och såg inte alls mig.

Tyst smög jag mig fram i affären. Eller ja, jag stampade inte i alla fall för Ida märkte mig inte. Precis när jag kom fram till Ida och var någon decimeter bakom henne så vände hon sig om mot mig, samtidigt som hon tittade ner på prislapparna som hon höll i. Med andra ord, hon såg mig inte.

Samtidigt som hon vände sig om så höjde jag armarna och sa tyst "Bu". Ida blev väldigt förvånad och jag tror faktiskt att hon blev lite skrämd också. MOAHAHA!!!

Hon blev helt tagen och var tvungen att hämta andan några sekunder. Jag kan inte annat än le när jag tänker på det. Förlåt Ida, jag hoppas att jag inte skadat dig för livet!

Det är fruktansvärt varmt ute. Jag vet, det är dumt att klaga när solen och värmen äntligen är här men så här då: Det är väldigt varmt. Jag bara konstaterar det, jag klagar inte.

Mamma har fyllt år. Det innebär god mat och en mormor och en morfar som är på besök med sin lilla hund. I regel så betyder det också värme och sol. Detta året blev inget undantag.

I förra veckan så var några av tjejerna från klassen här. Det var många som inte kom men vi som var här hade sjukt kul. I alla fall jag! Det blev snackande, badande och ätande om vart annat. Härligt!


Jag har fönstret öppet på nätterna så att jag ska kunna andas i värmen.
Igår morse så resulterade det i ett oväntat besök. Jag låg fortfarande och sov när jag hörde en massa skrikande. Jag öppnade ögonen och såg att det var tre små svalor inne i mitt rum. Två flög runt varandra och en satt på gardinstången. De två som flög skyndade sig ut igen när de såg mig. Den tredje som satt på gardinstången dröjde sig kvar en stund innan den flög efter de andra.

Jag var så fruktansvärt trött att jag inte orkade bry mig så mycket utan bara satt och tittade på fåglarna tills de hade flugit ut. Jag orkade inte ens att stänga fönstret. Istället la jag mig ner igen och hann tänka "Hoppas att de inte sket någonstans" innan jag somnade.

Jag, Elin och Josse har sett den senaste filmen i twilight-serien nu ikväll. Det var en bra film och inte minst så var det en trevlig middag på en restaurang innan med härliga vänner men det är inte det som jag ska skriva om.

Jag ska skriva om en specifik händelse som hände när vi väl lämnat bion och promenerat ner till tågstationen. Tåget går ju inte mer än en gång i timmen på kvällarna så det blev en stunds väntan och lite glassätande.

Innan vi fick tag i den där glassen var vi ju så klart tvungna att gå in på stationen. Något som kan verka okomplicerat Det var det inte. Vi gick och småpratade samtidigt som vi gick emot dörren. Det var någon framför oss som gick in men dörren slog igen när vi hade ett par meter kvar. Vi fortsatte att gå men plötsligt så tog det stopp för dörren gick inte upp. Det var inga handtag och Josse testade att sätta handen mot dörren men det hände inget.

Det var dörrar som bestod av glas och folk tittade på oss från andra sidan. Jag tyckte att det var pinsamt och vände mig bara om och gick. Vi tog en annan dörr som fanns på gaveln istället. Den gick upp utan problem.

Sedan köpte vi våra glassar och satte oss inne i centralen för att vänta på tåget. Under tiden så märkte vi att folk gick in genom dörren som inte hade fungerat för oss. Det visade sig att man skulle ha tryckt på något på dörren. Josse måste ha tryckt för löst.

Vi var dock inte de enda som misslyckades även om vi var de enda som vände och gick. En man ställde sig och gungade för han trodde att den apparat som känner av rörelse och öppnar dörren inte hade märkt honom.

En kille hade dock mer problem än andra. Först så hade han problem med samma dörr som oss men efter några försök så lyckades han komma in. Sedan skulle han in på pressbyrån. Dit finns det två automatiska dörrar. På den ena står det INGÅNG och på den andra står det UTGÅNG med vit text. Detta märkte inte killen utan han gick fram till dörren på vilken det stod UTGÅNG. Han trodde att han på nytt hade kommit till en dörr där han inte fattade hur han skulle göra. Två tjejer hjälpte honom och förklarade att man var tvungen att gå in genom den andra dörren.

Han gick in genom nästa dörr, plockade på sig vad han skulle köpa och betalade. Därefter läste han noga på dörrarna och lyckades ta sig ut genom rätt dörr. När han tagit två steg utanför pressbyrån så ropade kassören.

Han hade glömt kortet. Han fick bråttom tillbaka men hann tillbaka genom dörren som det stod UTGÅNG på innan den stängdes. Som tur var för stackarn.

Allt detta iakttogs av Elin, Josse och mig och jag kan säga så här: Det var svårt att hålla sig för skratt tills han hade gått.