mysssss

Jag, Elin och Josse har sett den senaste filmen i twilight-serien nu ikväll. Det var en bra film och inte minst så var det en trevlig middag på en restaurang innan med härliga vänner men det är inte det som jag ska skriva om.

Jag ska skriva om en specifik händelse som hände när vi väl lämnat bion och promenerat ner till tågstationen. Tåget går ju inte mer än en gång i timmen på kvällarna så det blev en stunds väntan och lite glassätande.

Innan vi fick tag i den där glassen var vi ju så klart tvungna att gå in på stationen. Något som kan verka okomplicerat Det var det inte. Vi gick och småpratade samtidigt som vi gick emot dörren. Det var någon framför oss som gick in men dörren slog igen när vi hade ett par meter kvar. Vi fortsatte att gå men plötsligt så tog det stopp för dörren gick inte upp. Det var inga handtag och Josse testade att sätta handen mot dörren men det hände inget.

Det var dörrar som bestod av glas och folk tittade på oss från andra sidan. Jag tyckte att det var pinsamt och vände mig bara om och gick. Vi tog en annan dörr som fanns på gaveln istället. Den gick upp utan problem.

Sedan köpte vi våra glassar och satte oss inne i centralen för att vänta på tåget. Under tiden så märkte vi att folk gick in genom dörren som inte hade fungerat för oss. Det visade sig att man skulle ha tryckt på något på dörren. Josse måste ha tryckt för löst.

Vi var dock inte de enda som misslyckades även om vi var de enda som vände och gick. En man ställde sig och gungade för han trodde att den apparat som känner av rörelse och öppnar dörren inte hade märkt honom.

En kille hade dock mer problem än andra. Först så hade han problem med samma dörr som oss men efter några försök så lyckades han komma in. Sedan skulle han in på pressbyrån. Dit finns det två automatiska dörrar. På den ena står det INGÅNG och på den andra står det UTGÅNG med vit text. Detta märkte inte killen utan han gick fram till dörren på vilken det stod UTGÅNG. Han trodde att han på nytt hade kommit till en dörr där han inte fattade hur han skulle göra. Två tjejer hjälpte honom och förklarade att man var tvungen att gå in genom den andra dörren.

Han gick in genom nästa dörr, plockade på sig vad han skulle köpa och betalade. Därefter läste han noga på dörrarna och lyckades ta sig ut genom rätt dörr. När han tagit två steg utanför pressbyrån så ropade kassören.

Han hade glömt kortet. Han fick bråttom tillbaka men hann tillbaka genom dörren som det stod UTGÅNG på innan den stängdes. Som tur var för stackarn.

Allt detta iakttogs av Elin, Josse och mig och jag kan säga så här: Det var svårt att hålla sig för skratt tills han hade gått.