Okej, det är lugnt

Den här dagen började inte bra. Varför gjorde den inte det? Jo därför att det var kallt ute i morse Toppen, tänker ni. YTTERLIGARE en människa som inte har något bättre för sig än att klaga på vädret...

Jag tycker inte att det är jätteroligt att det är kallt ute men det är inte pågrund av att jag fryser som jag klagar. I morse så satte jag på mig en jacka men så tyckte jag att den var för kall så i sista sekund bytte jag jacka till en varmare.

Josse och jag fick skjuts av min mor till stationen och satte oss i kylan för att vänta på tåget. När tåget kom så kände jag i jackan efter mitt tågkort.

"%&%#//"!!!!!! Tågkort, pengar och skåpnyckel låg kvar i den andra jackan som jag hade haft på mig först. Nåja. Jag har inte glömt tågkortet förut. Bara jag förklarade för tågvärden så skulle det vara lugnt. Så jag gick direkt till tågvärden.

En man sitter i ett av sätena bredvid tågvärden och sträcker sina ben så jag kommer inte fram riktigt. Istället blir jag stående i dörren med handen på knappen för att den elektriska dörren inte ska gå igen på mig och förklarar för tågvärden två meter bort.

-Jaha, då får du betala! blev svaret. Du kanske skulle ha tänkt på det istället för att sminka dig i två timmar i morse!

Där står jag helt osminkad, jävligt kränk och väldigt förvånad. Visst det är klantigt, han var inte seriös utan gjorde narr av mig men hur många går till tågvärden och engagerar sig i att försöka göra rätt för sig.

-Jag har inte ens sminkat mig idag!
-Åjo! Jag har haft två tonårsdöttrar så jag vet nog!

När han säger att jag måste betala så blir jag lite stressad eftersom jag har pengarna hemma i jackan tillsammans med tågkortet.

-Är du seriös? frågar jag och trycker in knappen till dörren igen för att den inte ska smälla igen på mig.

-Ja, kommer det någon och kontrollerar så åker du på att betala 800 spänn och då lär det inte bli några kläder från dina föräldrar den här månaden!

Jag håller mig ifrån att säga något taskigt tillbaka eftersom jag faktiskt inte har någon rätt att åka med tåget egentligen. Istället står jag bara och glor som ett fån och blir inte klok på om han faktiskt vill att jag ska betala.
Till slut tillägger han i alla fall att jag kan gå och sätta mig. Jag blev dragen över en kam och lagd i facket dryg person som tror att hon kan göra vad som helst bara för att jag är en tonåring. Det retade mig EXTREMT. Det har nog Josse förstått för hon hade jätteroligt åt att jag blev så förbannad. :)


Sedan när jag skulle åka hem så gick jag till tågvärden igen och såg att det var en yngre tjej. Jag sa som det var och hon gav mig det svar som jag hade förväntat mig:

Okej, det är lugnt.


Visst är det kul med vårsysslor.............

Efter ny-funnen skrivglädje kände jag att det var dags att skriva på bloggen igen!

Ida var sov över här inatt. Hon tipsade mig om charlieissocoollike. Om man söker på det på youtube så kan man bland annat få upp det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=pVo-S9ns2_A Jag har inte sett jättemånga klipp med Charlie men de som jag har sett har varit jätteroliga! Det är värt att ge dem en chans, tack Ida!

För övrigt så är det ju äntligen vår! I den här familjen innebär det att det är dags att gömma sig. Min mor har nämligen blommor som fritidssysselsättning Det betyder ett par hundra blommor som ska bäras in i förråd på vintern för att de inte ska frysa ihjäl. Sedan så ska alla krukor och blommor ut i huset eller växthuset igen till våren. Jag tycker att det är OFANTLIGT TRÅKIGT ATT BÄRA HALVDÖDA BLOMMOR. SÅ därför brukar jag försöka hålla mig undan.

Idag hjälpte jag till litegrann faktiskt. Efter viss övertalan.

Det är en konst det där med att lyfta blommor.

Till varje kruka måste man få med sig ett fat. Det går inte att ta hur många krukor som helst samtidigt trots att man skulle orka mer. De har så konstig form så risken är att man tappar dem om man tar för många. Dessutom så kan jag inte luta krukorna mot kroppen när jag lyfter dem. Små ondskefulla och ytterst farliga spindlar övervintrar i krukorna tillsammans med blommorna. Dessa kommer ibland ut-krypandes och tar sats med alla sina åtta ben. Ibland för att springa på mig och alltid för att se allmänt farliga ut. Då gäller det att man håller krukorna på armlängds avstånd! Som sagt, det hela är en konst som endast erfarna kämpar klarar av.

Ida om du läser det här så ska du veta att när du åkte så lämnade du mig till ett öde med krukor fulla av spindlar. (I HELA 20 minuter)  Ha inget dåligt samvete alls!

Ni andra: Ha en bra dag!


RSS 2.0