mysssss

Svalan som just nu bor under vårt hustak. Trevligt, trevligt. Dock skiter den överallt. Vilket, tja låt mig säga så här: Det är inte fullt lika trevligt.

Jag började sommarlovet med en förskylning. Den var inte så farlig till en början. Dagarna nere i Skåne var bara ett fåtal nysningar och väldigt lite snuva.

Nu har förskylningen satt sig på halsen istället. Helt underbart. Jag låter som en pigg och glad kråka som sjungit opera i tre dagar och skrapat insidan av halsen med lite sandpapper.

Jag blir väldigt trött när jag är sjuk. Max och Leo och jag la oss ute på altanen i förrgår. Leo la sig i den nyinköpta hängmattan med täcke och kudde. Max och jag la oss på en filt direkt på altangolvet och la en annan filt över oss. Det var väldigt soligt ute och väldigt skönt att bara ligga där. 

Plötsligt så vaknade jag och kände att jag låg väldigt hårt. Jag gnuggade gruset ur ögonen och såg att jag låg under en filt. Efter att ha flyttat filten från ansiktet så såg jag att vi alla tre hade legat och sovit.

Jag var först att vakna efter en timmes lång tupplur.


På tal om kråkor föresten. Jag måste bara skriva det här för min egna skull. Det är rätt larvigt egentligen men det blir kul för mig själv att läsa senare.

Vi har en "parkbänk" eller ja, bänk, som vi har ställt uppe på en liten kulle på tomten. Den syns väldigt tydligt ifrån vårt hus. Varje dag, nästan jämt så sitter det en kråka på bänkens ryggstöd. Den får mig att tänka på en gammal gubbe som blickar ut över sina marker. Den ser så nöjd ut. Kanske att den har varit en människa i ett tidigare liv och bott här. Nja, jag kanske inte tror på det men det skulle vara roligt om det var så.

För tillfället är livet som en räkmacka -  helt underbart

Varför? Jo för att Max och jag åt varsin räkmacka till lunch igår!

Sedan är det ju andra saker än bara den där mackan kanske.
Igår träffade jag Ida för första gången på länge! Idag så gick jag på introduktion till det nya jobbet, som gick toppen. Det är SUPERväder ute och jag njuter allt vad jag kan. Redan imorgon så skulle det bli sämre väder igen...

I helgen så var jag i Skåne! Det blev en massa firande. Först så tog min kusin studenten och dagen efter så firade vi att morfar har fyllt 70!

Kubbspelen har åkt fram. Först så spelade jag med familjen i Skåne och sedan så spelade jag med småbrorsorna igår. Vi spelade hur länge som helst. Kanske lite för länge.

Max ställde upp en kubb som jag hade kastat över, sedan reste han sig upp och vände sig om. Då kastade jag pinnen. Det skulle ha varit en klockren träff om inte Max hade hunnit vända sig om igen och luta sig fram över kubben på nytt.

Han fick pinnen rätt i huvudet... Såklart. Han verkar återställd vid det här laget. Jag stod nära och kastade så jag kastade inte så hårt som tur var...

Lugnet har åter lagt sig över mitt liv. ÄNTLIGEN så behöver jag inte bry mig om ifall jag har med mig kalendern eller inte. Den är nämligen näst intill tom. Så när som på några peppande ord i stil med "Bara ett par dagar kvar" "Snart ett år avklarat på natur!"

I helgen var jag iväg på konsert med Green Day. Det var helt enkelt grymt. Jag tyckte väldigt mycket om dem när jag var yngre men hade inte lyssnat på dem på länge. Så fick jag reda på av några klasskompisar att de skulle ha konsert och jag hängde på direkt. Detta trots att jag bara kunde ett fåtal låtar och ännu färre låttexter.

Det var fruktansvärt varmt! Jag, Elin och Jojjo stod i kö en timme innan utsatt tid för insläpp och med andra ord två timmar innan förbanden skulle spela. Naturligtvis var allt försenat så vi stod ute i värmen längre än så... Folk ville fram och antagligen var detta som gav oss våra bra platser. Green Day fans tryckte nämligen på för att komma framåt. Med enda resultatet att vi tre kom längre fram utan att vi egentligen försökte. När vi väl blev insläppta så följde vi bara massan och innan vi hade hunnit säga "konsert" så var vi innanför gallren allra närmast scenen. Hur mycket vi än hade ansträngde oss och tryckte oss bort från scenen så skulle vi aldrig ha kunnat hamna längre bort än ett trettiotal meter! Gallret skyddade oss dessutom från att vi skulle bli ihjältryckta. Min far menar att vi hade ren "nybörjartur". Jag tror inte på sånt trams. Vi var helt enkelt naturbegåvningar på att få bra platser!

Stämningen när Green Day väl kom in fyra timmar senare var obeskrivbar! Helt fantastisk! När det var slut och vi började röra på oss så märkte jag att benen var helt stela efter att jag hade stått och sträckt på mig och hoppat i flera timmar.





Treorna tog studenten i fredags. Vi slutar först på fredag den här veckan. Jag kunde inte låta bli att titta tillbaka på bilder från avslutningen i nian. Då var det sol ute. Tittar man på hur vädret ska bli den här veckan så ser det inte lovande ut... Vi får väl se hur det blir. Treorna fick i alla fall ett fantastiskt väder förra veckan!