Mötet med räven
När mamma kom hem nu på eftermiddagen med kameran så kunde jag äntligen fotografera. Jag tog en liten minipromenad och fick uppleva mitt andra möte med räven den här dagen! Den här gången utan glas emellan och med en kamera i handen! Fast den var rätt långt borta... men kortet blev PRECIS som jag tänkt mig (eller inte). När kameran knäppte till så försvann den snabbt och jag fick bara ett foto. Här kommer det som jag skulle beskriva innehåller storhet och elegans, varsegod, en bild på räven:
Vadå ser ni den inte? Bara för att ni tjatar.... Här har jag zooooomat in den lilla räven lite.
Här är den, i sin vackra vinterskrud... med sina vackra strålande grön-gula ögon!
Det bör tilläggas att min mor tyckte att det såg ut som ett rådjur, det vill säga när hon väl såg den. Först fick jag nämligen peka ut ögat, kroppen och bakbenet...
Var är kameran?
Jag har inte sett ett enda levande människoansikte idag. Har nämligen varit helt ensam hemma. Det kanske är bra, är lite småtrött efter att ha opererat bort tanden igår, vilket som tur var gick felfritt den här gången.
På förmiddagen tänkte jag dra ut hundarna och ta lite foton till bloggen. Det visade sig att mamma, just IDAG hade tagit med sig den dumma kameran för att fotografera på sitt jobb. Något som jag inte fick veta förrän jag letat ihjäl mig hemma och slängt iväg sms till både mamma och pappa för att få reda på vart den tagit vägen.
Jag tog ändå en promenad med hundarna och hämtade posten. Sedan när jag kommer hem så bestämde jag mig för att sy några kuddfodral vilket jag skjutit på jättelänge. Varför? Jo för att varje gång man använder symaskinen så är det något som är fel på den. Var det annorlunda idag? Näe, inte ett dugg. Tyget ligger ute jämte symaskinen och har inte ETT ENDA STYGN i sig. Den fungerade nämligen inte över huvud taget.
Jag satt där och glodde på maskinen och försökte att komma på vad som var fel på åbäket. Jag orkade inte ens bli sur. När jag tittade upp och ut genom fönstret så såg jag en räv som smög förbi. Jag kan tyvärr inte visa några bilder på den.... mamma hade ju kameran.... men den var jättefin.
Den smög fram, stannade, lyssnade, gick lite till, stannade, snurrade lite på stället, gick lite till, lyssnade. Jag tog fram kikaren och såg den tjocka vinterpälsen och dragen i ansiktet tydligt. SÅ plötsligt hoppade den till, dök ner i snön och kom upp med en sork i munnen som den åt upp på ett par sekunder. Sedan försvann den iväg. Jag satte mig ner vid symaskinen igen, skickade ett surt sms till mamma om att räven gått förbi när hon hade kameran och bestämde mig för att strunta i de dumma kuddfodralen.
Det händer andra saker utanför min lilla isolerade värld. Frida blir 18 idag och Sofia har tagit sitt körkort, grattis tjejer! Er dag har nog varit mer händelsefull än min!
Dött rum
Hönor som inte är uppstoppade
