mysssss

Avdelning 52. Mamma och jag var stressade med vi hann i tid. Klockan var exakt tio. Det var helt tyst i väntrummet när jag gick för att anmäla att jag hade kommit. Så fick jag fylla i ett papper om ifall jag åt medicin eller var allergisk och hit och dit. Sista frågan var om jag var rädd för tandläkarbesök.

"Bara om när jag ska ta bort ett tand" sa jag till mamma och skrattade till innan jag kryssade i nej.

Det var fortfarande helt tyst i väntrummet.

Tråkiga människor.

Eller så kanske de var rädda för tandläkare allihopa och satt och darrade för sig själva i väntan på att bli omhändertagna.

Snart blev jag inkallad och först så fick jag prata med killen som skulle ta bort tanden. Han verkade jätteduktig och pekade på en röntgenbild av mina tänder samtidigt som han förklarade en massa saker om varför jag skulle ta bort tanden och hur allt skulle gå till.

Efter att han hade pratat så gick vi in i nästa rum. Jag fick sätta mig ned i en stol som fälldes bakåt och därefter fick jag världens största lampa riktad mot ansiktet. Jag kände värmen ifrån den och såg nästan inget, jag blev tvungen att kisa. Sedan kom det tre stora sprutor in i munnen på mig. En i taget så klart, inte alla på en gång. 

De såg enorma ut med den fantastiska vidvinkel som det blir på allting som de stoppar in i munnen på en. Han var jätteduktig, de kändes inte alls och snabbt så märkte jag att jag inte kände något alls i halva munnen. En väldigt läskig känsla.

En sköterska kom och la papper över hela mig. Jag fick sätta på mig ett hårnät och sedan la hon även ett grön papper över ögonen. Rätt så skönt trots allt, då slapp jag att få ljuset i ögonen.

Sedan drog allt igång. Jag såg lite av vad de höll på med, det var en liten springa i pappret över ögonen så jag skymtade ett par händer och instrumenten som de höll i. De borrade och bröt itu tanden. Något som hördes. Varje gång de bröt loss en bit så ekade det tydligt inne i huvudet men det kändes absolut ingenting vilket var fantastiskt skönt. Jag viftade lite med tårna, försökte att tänka på någon sång. 

Plötsligt började borren att låta fruktansvärt högt, något som sköterskan kommenterade.

De verkade lite småstressade men jag trodde att jag bara inbillade mig. Läkaren bad någon att hämta en salva och en ny borr. Något som gjordes och jag fattade ingenting. De fortsatte att jobba, allting gick väldigt snabbt. Jag kände en tråd mot underläppen och förstod att de sydde igen efter tanden.

Sedan sa det till mig att de skulle fotografera i min mun. Efter att de tagit bort allt papper så förklarade de för mig att det hade gått jättebra att ta bort tanden.

MEN

Det hade varit något fel på deras första borr vilket de inte hade upptäckt i tid. Den hade därför bränt insidan av min kind, något som jag inte märkte eftersom jag var helt bedövad. Så jag hade fått ett brännsåg på ett par centimeter inne i kinden och upp på insidan av läppen. Detta skulle antagligen göra mer ont än den borttagna tanden och normalt brukar man inte ha återbesök men det ska jag ha om en vecka för att kolla hur brännsåret ser ut.

Instrumentet gick även emot min mungipa så där har jag ett mycket vackert rött sår som jag får smörja in med en specialsalva så ofta jag kan. Som sagt, mycket vackert. Jag fasar inför att äta i skolan imorgon...

Jag såg inte fram emot den lilla minioperationen men tänkte att det i alla fall skulle vara skönt efteråt när det var över. Sjutton heller....