Tre års kamp väntar
Josephine och jag har två alternativ att välja mellan varje morgon. Först så tar vi oss till stationen. Sedan tar vi antingen bussen eller tåget. Tar man tåget så kan man sedan byta till buss den sista biten genom staden.
Tar man bussen så stannar denna utanför skolan två minuter innan vi börjar. Josse och jag tycker att det är lite för lite marginal
Därför tar vi alltid tåget. Väntat på bussen i tio minuter men kommer ändå fram tio minuter tidigare än om vi hade valt att ta den första bussen.
När man går av tåget och väntar på bussen som går genom staden så är vi alltid först. Vi brukar sätta oss i busskuren och huttrande vänta. Efter några minuter kan det dyka upp några fler personer som ställer sig framför busskuren.
Därefter passerar bussen oss på fel sida av vägen. När den gör detta strömmar det ut ungefär femton killar från stationen som hinner över vägen och ställer sig allra längst fram. De hinner lagom till att bussen har vänt och kommer tillbaka på rätt sida av vägen.
Ordningen man kommer till stationen är alltså: Vi, några få personer, "killarna".
Ordningen in i bussen är: "Killarna, de få personerna och sist och surast vi.
Nu de senaste gånger har dock Josse och jag gjort det hela annorlunda. När bussen passerar på andra sidan har vi gått fram och ställt oss på trottoarkanten så långt fram man kan komma. Killarna kan alltså inte ställa sig framför oss. Än har vi dock inte varit först in i bussen. Den har aldrig stannat precis framför oss utan antingen längre fram eller längre bak.
Fast killarna verkade lite störda att vi gjorde annorlunda vilket gör det hela så väldigt roligt. Bara därför så har jag lust att fortsätta göra likadant under de kommande tre åren. Någon gång måste bussen stanna precis framför oss och vi kommer vara de allra första in i värmen.
Tar man bussen så stannar denna utanför skolan två minuter innan vi börjar. Josse och jag tycker att det är lite för lite marginal
Därför tar vi alltid tåget. Väntat på bussen i tio minuter men kommer ändå fram tio minuter tidigare än om vi hade valt att ta den första bussen.
När man går av tåget och väntar på bussen som går genom staden så är vi alltid först. Vi brukar sätta oss i busskuren och huttrande vänta. Efter några minuter kan det dyka upp några fler personer som ställer sig framför busskuren.
Därefter passerar bussen oss på fel sida av vägen. När den gör detta strömmar det ut ungefär femton killar från stationen som hinner över vägen och ställer sig allra längst fram. De hinner lagom till att bussen har vänt och kommer tillbaka på rätt sida av vägen.
Ordningen man kommer till stationen är alltså: Vi, några få personer, "killarna".
Ordningen in i bussen är: "Killarna, de få personerna och sist och surast vi.
Nu de senaste gånger har dock Josse och jag gjort det hela annorlunda. När bussen passerar på andra sidan har vi gått fram och ställt oss på trottoarkanten så långt fram man kan komma. Killarna kan alltså inte ställa sig framför oss. Än har vi dock inte varit först in i bussen. Den har aldrig stannat precis framför oss utan antingen längre fram eller längre bak.
Fast killarna verkade lite störda att vi gjorde annorlunda vilket gör det hela så väldigt roligt. Bara därför så har jag lust att fortsätta göra likadant under de kommande tre åren. Någon gång måste bussen stanna precis framför oss och vi kommer vara de allra första in i värmen.
Kommentarer
Postat av: Josse
Vi får kämpa på My, nån gång under de här tre åren borde vi lyckas! :)
Postat av: My
Jag menar det! :D Vi får kämpa på! xD
Trackback