Åskledare - Ja tack!
Kom nyligen hem från ett besök på tandregleringen. Precis innan vi åkte drog ett enormt åskmoln in över tomten.
När jag senare klev ur bilen i Linköping drog samma åskmoln in över oss.
När mitt namn ropades upp så ledde tandsköterskan mig till rummet där man fotograferar tänderna. Detta för att kunna se vad i min mun som behöver åtgärdas.
I det ljusa rummet på tio kvadrat står två apparater. Två apparater som man ska stoppa in huvudet i och låta sig röntgas av.
Regnet tilltar.
Sköterskan sätter sig vid en dator som finns i rummet för att göra något. Kanske för att ta fram mina tidigare bilder eller för att ställa in apparaterna på något.
Världens knall brakar igenom det för övrigt tysta rummet. Sköterskan hoppar till av förvåning där hon sitter.
Hon kommenterar att hon inte gillar att hålla på med de här apparaterna när det åskar. Hemma brukar hon dra ut allt i hela huset så att det blir helt bäckmörkt.
Jag kan säga att jag njöt inte direkt där jag stod och bet i en plastbit medan den första apparaten snurrade runt huvudet. Regnet finns fortfarande där i bakgrunden.
Nästa apparat. Jag får en "pinne" mot varje öra och en mot pannan som ska se till att jag står rakt.
Sedan åker det två plattor på sidorna som röntgar huvudet åter igen men på ett nytt sätt.
Mina tankar: "De måste väl ha åskledare på en så här stor byggnad" "Eller något som gör att åskan inte går ut till maskinerna?"
Det får jag aldrig veta för det enda som kom från himlen just då var det ihärdiga regnet.
Senare när jag satt ovanligt tryggt i den vanliga undersöknings-stolen kom en blixt som lyste upp som ett sken genom fönstret. Därefter kom ett så högt brak att fönstren skallrade till. Fast då hade jag redan lämnat det där lilla rummet med de två apparaterna. Så nu fick det blixtra hur mycket det ville.
