MEN
"Bara om när jag ska ta bort ett tand" sa jag till mamma och skrattade till innan jag kryssade i nej.
Det var fortfarande helt tyst i väntrummet.
Tråkiga människor.
Eller så kanske de var rädda för tandläkare allihopa och satt och darrade för sig själva i väntan på att bli omhändertagna.
Snart blev jag inkallad och först så fick jag prata med killen som skulle ta bort tanden. Han verkade jätteduktig och pekade på en röntgenbild av mina tänder samtidigt som han förklarade en massa saker om varför jag skulle ta bort tanden och hur allt skulle gå till.
Efter att han hade pratat så gick vi in i nästa rum. Jag fick sätta mig ned i en stol som fälldes bakåt och därefter fick jag världens största lampa riktad mot ansiktet. Jag kände värmen ifrån den och såg nästan inget, jag blev tvungen att kisa. Sedan kom det tre stora sprutor in i munnen på mig. En i taget så klart, inte alla på en gång.
De såg enorma ut med den fantastiska vidvinkel som det blir på allting som de stoppar in i munnen på en. Han var jätteduktig, de kändes inte alls och snabbt så märkte jag att jag inte kände något alls i halva munnen. En väldigt läskig känsla.
En sköterska kom och la papper över hela mig. Jag fick sätta på mig ett hårnät och sedan la hon även ett grön papper över ögonen. Rätt så skönt trots allt, då slapp jag att få ljuset i ögonen.
Sedan drog allt igång. Jag såg lite av vad de höll på med, det var en liten springa i pappret över ögonen så jag skymtade ett par händer och instrumenten som de höll i. De borrade och bröt itu tanden. Något som hördes. Varje gång de bröt loss en bit så ekade det tydligt inne i huvudet men det kändes absolut ingenting vilket var fantastiskt skönt. Jag viftade lite med tårna, försökte att tänka på någon sång.
Plötsligt började borren att låta fruktansvärt högt, något som sköterskan kommenterade.
De verkade lite småstressade men jag trodde att jag bara inbillade mig. Läkaren bad någon att hämta en salva och en ny borr. Något som gjordes och jag fattade ingenting. De fortsatte att jobba, allting gick väldigt snabbt. Jag kände en tråd mot underläppen och förstod att de sydde igen efter tanden.
Sedan sa det till mig att de skulle fotografera i min mun. Efter att de tagit bort allt papper så förklarade de för mig att det hade gått jättebra att ta bort tanden.
MEN
Det hade varit något fel på deras första borr vilket de inte hade upptäckt i tid. Den hade därför bränt insidan av min kind, något som jag inte märkte eftersom jag var helt bedövad. Så jag hade fått ett brännsåg på ett par centimeter inne i kinden och upp på insidan av läppen. Detta skulle antagligen göra mer ont än den borttagna tanden och normalt brukar man inte ha återbesök men det ska jag ha om en vecka för att kolla hur brännsåret ser ut.
Instrumentet gick även emot min mungipa så där har jag ett mycket vackert rött sår som jag får smörja in med en specialsalva så ofta jag kan. Som sagt, mycket vackert. Jag fasar inför att äta i skolan imorgon...
Jag såg inte fram emot den lilla minioperationen men tänkte att det i alla fall skulle vara skönt efteråt när det var över. Sjutton heller....
Typiska svenska saker
Mareenn hade med sig lite saker till oss. Lite godis, en bok som handlar om området där hon bor och lite annat smått och gott. Till och med en burk med gurkor som platsen där hon bor är kända för att göra. Nu måste jag hitta på något att ha med mig till henne. Lite polkagrisar kanske?
På avslutningsfesten som vi hade med våra tyska vänner så fick man äta kräftor om man ville. De förstod inte alls hur vi kunde äta något som såg så fruktansvärt äckligt ut. De kommenterade att kräftorna faktiskt hade ÖGONEN kvar och stirrade på dem. När vi till slut fick några (typ 3 av 25) att smaka på dem så tycke de flesta (2 av 3) att det smakade hemskt... Vi svenskar är dessutom VÄLDIGT konstiga som äter sill som tydligen smakar jätteäckligt.
Just nu så borde jag vara i skolan och jag önskar egentligen att jag var just det. Nu så sitter jag och väntar på att jag när som helst ska iväg och ta bort en tand. Något som jag inte tycker är så där jätteroligt. Jag hade hellre haft mina tre lektioner idag och sedan gått hem utan att behöva ha ont i munnen.
Vill inte, vill inte, vill inte ......... men måste.
Ensamt
Varför sitter jag då här helt själv och tittar på en solnedgång över staden genom ett av skolan fönster? Det tråkiga svaret är att jag ska gå på ett möte för att få information och det var inte lönt att åka hem innan jag hade gått på det. Själva mötet är kanske inte så där jätteroligt men det ska leda till något som är väldigt kul!
På lördag kommer det nämligen hem en glad och trevlig tysk tjej till mig! Jag vet att hon är trevlig och glad för jag har haft lite kontakt med henne via nätet. Först var jag mest nervös men nu tror jag faktiskt att det kommer att bli riktigt kul. Hon spelar fiol också, precis som jag så. Lite häftigt faktiskt!
Så nu sitter jag här. I solen, vilket är väldigt varmt. Jag hoppades att solen skulle gå ner för ungefär 1 timme och en kvart sedan och satte mig på den här platsen för ungefär en och en halv timme sedan.
Nu är det bara en halvtimme kvar så jag tror inte att den kommer att hinna göra det heller. Eller kanske, nästan i alla fall. Sedan ska jag äntligen gå på det där mötet så att jag kommer hem någon gång.
Väldigt roligt
Jag är lite småputt.
Idag när jag kom susandes med min moppe och parkerade vid stationen så kom det en kvinna som såg ut att leta efter något. Hon frågade mig om jag hade sett en cykel ligga slängd någonstans.
Det hade jag inte, tyvärr. Hon berättade att någon hade snott den hemma hos henne, mitt på dagen, när hon hade fest och det var fullt med hundar i huset. Det hade inte stoppat personen i fråga.
Sedan berättade hon vidare om andra saker som hänt. Hur någon har plockat isär framdelen på en cykel och satt ihop den med bakdelen på en annan så när de riktiga ägarna kom så hade de varsin halv cykel.
En kille hade blivit av med sin moppe som stod låst på stationen.
Den som knyckt den hade inte tagit den för att använda den själv, nepp, moppen hade hittats förstörd lite längre bort.
Själv har jag varit med om att någon lagt flera glasbitar PRECIS bakom mitt bakdäck. Tanken var antagligen att jag skulle få punktering när jag backade ut. Som tur var såg jag glasbitarna i tid och plockade bort dem. Annars hade jag inte kommit hem den dagen. Fast den som gjorde det tänkte nog inte så långt.
Men, kanske ni tänker, glasbitarna kanske låg där innan, du kanske bara inte såg dem.
Saken är den att jag kollar efter glasbitar varje morgon innan jag parkerar. Det är nödvändigt eftersom att folk dessutom roar sig med att slå sönder glas där alla parkerar. Jag lyfter bort alla glasbitarna som finns i närheten innan jag ställer mig på en plats. Därför vet jag att glasbitarna var ditlagda.
...Suck... Har man inget bättre för sig så kan man tydligen alltid roa sig med att förstöra för alla. För det är ju säkert fruktansvärt roligt kan jag tänka mig...
Johnossi i Oktober!
Förra lördagen fick jag äntligen se Amanda Jenssen live! Hon var precis så bra som jag hoppades och hennes medmusikanter var störtsköna! Det var kul att få se en konsert där jag kunde majoriteten av låter och inte bara kände igen dem.
Nolliningen på skolan är igång och det är både skönt och tråkigt att inte bli nollad själv. Igår så var hela NV-programmet på en temadag vid en sjö och traditionen är att de nya eleverna ska bada. Det var kallt i luften och alla frös bara av att stå på land men de stackars ettorna fick hoppa i sjön ändå. De kom upp snabbt igen...
Ikväll så ska vi äta kronärtskockor och kräftor och jag längtar efter att få börja äta!
Fika
Igår fikade jag med Linnéa och Karro. Det var en trevlig fika förutom en ihärdig geting som tvunget skulle till vårt bord. Det hela slutade med en geting instängd i en fantaflaska. Stackarn. Jag kunde inte låta bli att släppa ut den när vi gick. Om någon skulle ha ihjäl den så fick det bli några av de andra gästerna.
Därefter följde jag med tjejerna till Linköping, vilket inte var planerat egentligen men det löste sig eftersom jag fick sova hos Karro.
Karro visade mig gamla bilder från Green Day konserten och jag kunde inte låta bli att längta tillbaka. Då hade jag hela sommaren framför mig. Då visste jag inte om det skulle bli en bra sommar men det blev det! Utan tvekan!
Det stämmer inte
I förra veckan så var det ett långt meteorregn över Sverige som höll på i tre dagar med start på onsdagen. Det betydde att det skulle uppstå en mängd stjärnfall. Som mest skulle man kunna se 50-60 stjärnfall i timmen.
På torsdagen när jag kom hem från en tjejkväll hemma hos Lina så satt min pappa och mina bröder ute på altanen och tittade på himlen. Eller ja, mina bröder låg ner på några filtar. Jag la mig jämte Leo och tittade upp mot himlen jag också. Det var jättehäftigt med alla stjärnfall. Det kom tillräckligt många för att jag skulle kunna önska mig det som jag ville utan att behöva välja bort någon önskning.
Tillslut så var jag tvungen att gå och lägga mig, jag skulle jobba dagen efter.
DÅ kom My-logiken in. När man har önskat sig något så får man inte säga vad man önskat sig till någon annan för då slår det INTE in. Så jag väntade in ett stjärnfall till och önskade en sak. Sedan sa jag:
- Jag önskade att jag skulle gå och borsta tänderna nu. Eftersom jag sa det till er så borde det inte slå in!
Önskningen slog in.
Meteorerna är inte så lättlurade som man kan tro.
Loppisar
Vi har varit på ett antal loppisar de senaste dagarna. Varför har de inte sådana hemma? Det är hur kul som helst att gå och leta efter små fynd. Som igår så var vi på en loppis där man fick ge bud på hur mycket man ville betala för sakerna. Den som hade gett högst bud vid klockan ett fick köpa det. Det mesta blev väldigt billigt. Efter klockan ett så var det bara att lägga ett bud och sedan betala direkt om det godkändes, vilket det oftast gjorde. Mamma plockade en hel bunt med LPs och sedan bjöd hon en tjuga. Inga problem. De ville ju bli av med grejerna. ALLT skulle bort på två timmar.
Det var mycket folk...
Nu ska jag sätta mig någonstans och läsa en bok, jag har en lillebror som vill komma åt datorn så jag får väl vara snäll och flytta på mig.
Persika
Jag har sovit min sista natt utomhus på ett tag. Nu regnar det ute och då vill jag hellre sova under tak. Regnet var välbehövt, visst men jag trivdes så bra med värmen. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart!
Max som äter en HEMMAODLAD persika!
Blodet droppar
Igår så var jag hemma hos Ida en sväng efter att hon hade slutat jobbet. När jag kom susandes hem på min moppe så fick jag se något läskigt. Leo satt på verandan och hans ben var helt täckt med torkat blod.
Inte! Jo, jag såg Leo och hela hans ben var rött men det var inte blod.
Det var rödfärg... Max och Leo håller på och målar torpet och boden.
Bu!
I förmiddags så var mamma och jag vid affären där Ida har fått jobb. Jag visste inte om hon var ledig men jag chansade på att hon jobbade. Jag kilade in i affären för att se om jag kunde träffa henne och mycket riktigt så såg jag en hästsvans med Idas blonda lockiga hår. Hon höll på med prislappar och såg inte alls mig.
Tyst smög jag mig fram i affären. Eller ja, jag stampade inte i alla fall för Ida märkte mig inte. Precis när jag kom fram till Ida och var någon decimeter bakom henne så vände hon sig om mot mig, samtidigt som hon tittade ner på prislapparna som hon höll i. Med andra ord, hon såg mig inte.
Samtidigt som hon vände sig om så höjde jag armarna och sa tyst "Bu". Ida blev väldigt förvånad och jag tror faktiskt att hon blev lite skrämd också. MOAHAHA!!!
Hon blev helt tagen och var tvungen att hämta andan några sekunder. Jag kan inte annat än le när jag tänker på det. Förlåt Ida, jag hoppas att jag inte skadat dig för livet!
Mon
Jag fick ett mess i fredags där Sofia undrade om jag var upptagen söndag, måndag, tisdag. Eftersom jag inte var det så blev jag medbjuden till Mon i tre dagar.
Det var fantastiskt roligt. Visst, sängarna var värdelösa och det regnade lite en dag men jag hade aldrig tråkigt. Sofia hade en stor del av släkten på plats så det blev många namn för mig att hålla reda på. Fast jag tror att jag kunde de flesta nu sista dagen.
Vi badade och solade. Jag tecknade lite men det gick inte så bra. Hade fått med mig fel suddgummi så när jag suddade så förstörde jag bara pappret. Sofia fick mig en måla en liten ros på sidan av hennes ben nära foten. Den blev jag riktigt nöjd med. Får snacka med Sofia om jag inte kan få en av bilderna som hon tog på den. Jag har aldrig målat på någon person förut men det var riktigt kul! Även om den förstördes lite när vi badade senare...
Vi fick testa att åka i en stor badring bakom Sofias morfars båt. Det var första gången som jag fick testa på det och jag hoppas att det inte var sista. Det gick snabbt, var rätt läskigt och man hade vatten överallt. Kort sagt. Det var sjukt KUL! Ringen gick oftast mellan svallvågorna från båten men om båten svängde så kunde man hamna utanför dessa. Då kom man ut på det plana vattnet vilket gjorde att ringen flög fram jättesnabbt. Ibland så var det nära att man kom ifatt båten!
Tack Sofia för att jag fick följa med! Den här minisemestern kommer jag aldrig att glömma!
Oväntat besök
Mamma har fyllt år. Det innebär god mat och en mormor och en morfar som är på besök med sin lilla hund. I regel så betyder det också värme och sol. Detta året blev inget undantag.
I förra veckan så var några av tjejerna från klassen här. Det var många som inte kom men vi som var här hade sjukt kul. I alla fall jag! Det blev snackande, badande och ätande om vart annat. Härligt!
Jag har fönstret öppet på nätterna så att jag ska kunna andas i värmen.
Igår morse så resulterade det i ett oväntat besök. Jag låg fortfarande och sov när jag hörde en massa skrikande. Jag öppnade ögonen och såg att det var tre små svalor inne i mitt rum. Två flög runt varandra och en satt på gardinstången. De två som flög skyndade sig ut igen när de såg mig. Den tredje som satt på gardinstången dröjde sig kvar en stund innan den flög efter de andra.
Jag var så fruktansvärt trött att jag inte orkade bry mig så mycket utan bara satt och tittade på fåglarna tills de hade flugit ut. Jag orkade inte ens att stänga fönstret. Istället la jag mig ner igen och hann tänka "Hoppas att de inte sket någonstans" innan jag somnade.
Dörrar, möjligheter eller begränsningar?
Jag ska skriva om en specifik händelse som hände när vi väl lämnat bion och promenerat ner till tågstationen. Tåget går ju inte mer än en gång i timmen på kvällarna så det blev en stunds väntan och lite glassätande.
Innan vi fick tag i den där glassen var vi ju så klart tvungna att gå in på stationen. Något som kan verka okomplicerat Det var det inte. Vi gick och småpratade samtidigt som vi gick emot dörren. Det var någon framför oss som gick in men dörren slog igen när vi hade ett par meter kvar. Vi fortsatte att gå men plötsligt så tog det stopp för dörren gick inte upp. Det var inga handtag och Josse testade att sätta handen mot dörren men det hände inget.
Det var dörrar som bestod av glas och folk tittade på oss från andra sidan. Jag tyckte att det var pinsamt och vände mig bara om och gick. Vi tog en annan dörr som fanns på gaveln istället. Den gick upp utan problem.
Sedan köpte vi våra glassar och satte oss inne i centralen för att vänta på tåget. Under tiden så märkte vi att folk gick in genom dörren som inte hade fungerat för oss. Det visade sig att man skulle ha tryckt på något på dörren. Josse måste ha tryckt för löst.
Vi var dock inte de enda som misslyckades även om vi var de enda som vände och gick. En man ställde sig och gungade för han trodde att den apparat som känner av rörelse och öppnar dörren inte hade märkt honom.
En kille hade dock mer problem än andra. Först så hade han problem med samma dörr som oss men efter några försök så lyckades han komma in. Sedan skulle han in på pressbyrån. Dit finns det två automatiska dörrar. På den ena står det INGÅNG och på den andra står det UTGÅNG med vit text. Detta märkte inte killen utan han gick fram till dörren på vilken det stod UTGÅNG. Han trodde att han på nytt hade kommit till en dörr där han inte fattade hur han skulle göra. Två tjejer hjälpte honom och förklarade att man var tvungen att gå in genom den andra dörren.
Han gick in genom nästa dörr, plockade på sig vad han skulle köpa och betalade. Därefter läste han noga på dörrarna och lyckades ta sig ut genom rätt dörr. När han tagit två steg utanför pressbyrån så ropade kassören.
Han hade glömt kortet. Han fick bråttom tillbaka men hann tillbaka genom dörren som det stod UTGÅNG på innan den stängdes. Som tur var för stackarn.
Allt detta iakttogs av Elin, Josse och mig och jag kan säga så här: Det var svårt att hålla sig för skratt tills han hade gått.
Jobb imorgon
Imorgon drar jobbet igång på riktigt. Lite småläskigt faktiskt. På introduktionen fick vi som skulle sommarjobba veta att vi alltid skulle jobba med någon av de heltidsanställda så vi skulle alltid ha någon att ställa frågor till. Puh, tänkte jag... Sedan kollade jag schemat. Allas schema står på samma papper. Det är jag och en tjej till som sommarjobbar som jobbar imorgon, min första dag. Alla andra dagar kommer jag att jobba med fast anställda men inte första dagen... HÄRLIGT!!!
För att ha sommarlov så är det för tillfället ett ganska mycket att göra. Det är badande, biobesök, konserter och jobb om vartannat nu ett tag. Fast det är härligt och just nu vill jag absolut inte att det ska ta slut!
Svalan som just nu bor under vårt hustak. Trevligt, trevligt. Dock skiter den överallt. Vilket, tja låt mig säga så här: Det är inte fullt lika trevligt.
Kråkor
Jag började sommarlovet med en förskylning. Den var inte så farlig till en början. Dagarna nere i Skåne var bara ett fåtal nysningar och väldigt lite snuva.
Nu har förskylningen satt sig på halsen istället. Helt underbart. Jag låter som en pigg och glad kråka som sjungit opera i tre dagar och skrapat insidan av halsen med lite sandpapper.
Jag blir väldigt trött när jag är sjuk. Max och Leo och jag la oss ute på altanen i förrgår. Leo la sig i den nyinköpta hängmattan med täcke och kudde. Max och jag la oss på en filt direkt på altangolvet och la en annan filt över oss. Det var väldigt soligt ute och väldigt skönt att bara ligga där.
Plötsligt så vaknade jag och kände att jag låg väldigt hårt. Jag gnuggade gruset ur ögonen och såg att jag låg under en filt. Efter att ha flyttat filten från ansiktet så såg jag att vi alla tre hade legat och sovit.
Jag var först att vakna efter en timmes lång tupplur.
På tal om kråkor föresten. Jag måste bara skriva det här för min egna skull. Det är rätt larvigt egentligen men det blir kul för mig själv att läsa senare.
Vi har en "parkbänk" eller ja, bänk, som vi har ställt uppe på en liten kulle på tomten. Den syns väldigt tydligt ifrån vårt hus. Varje dag, nästan jämt så sitter det en kråka på bänkens ryggstöd. Den får mig att tänka på en gammal gubbe som blickar ut över sina marker. Den ser så nöjd ut. Kanske att den har varit en människa i ett tidigare liv och bott här. Nja, jag kanske inte tror på det men det skulle vara roligt om det var så.
Räkmacka
För tillfället är livet som en räkmacka - helt underbart
Varför? Jo för att Max och jag åt varsin räkmacka till lunch igår!
Sedan är det ju andra saker än bara den där mackan kanske.
Igår träffade jag Ida för första gången på länge! Idag så gick jag på introduktion till det nya jobbet, som gick toppen. Det är SUPERväder ute och jag njuter allt vad jag kan. Redan imorgon så skulle det bli sämre väder igen...
I helgen så var jag i Skåne! Det blev en massa firande. Först så tog min kusin studenten och dagen efter så firade vi att morfar har fyllt 70!
Kubbspelen har åkt fram. Först så spelade jag med familjen i Skåne och sedan så spelade jag med småbrorsorna igår. Vi spelade hur länge som helst. Kanske lite för länge.
Max ställde upp en kubb som jag hade kastat över, sedan reste han sig upp och vände sig om. Då kastade jag pinnen. Det skulle ha varit en klockren träff om inte Max hade hunnit vända sig om igen och luta sig fram över kubben på nytt.
Han fick pinnen rätt i huvudet... Såklart. Han verkar återställd vid det här laget. Jag stod nära och kastade så jag kastade inte så hårt som tur var...
Inlägget som ingen trodde skulle komma
Lugnet har åter lagt sig över mitt liv. ÄNTLIGEN så behöver jag inte bry mig om ifall jag har med mig kalendern eller inte. Den är nämligen näst intill tom. Så när som på några peppande ord i stil med "Bara ett par dagar kvar" "Snart ett år avklarat på natur!"
I helgen var jag iväg på konsert med Green Day. Det var helt enkelt grymt. Jag tyckte väldigt mycket om dem när jag var yngre men hade inte lyssnat på dem på länge. Så fick jag reda på av några klasskompisar att de skulle ha konsert och jag hängde på direkt. Detta trots att jag bara kunde ett fåtal låtar och ännu färre låttexter.
Det var fruktansvärt varmt! Jag, Elin och Jojjo stod i kö en timme innan utsatt tid för insläpp och med andra ord två timmar innan förbanden skulle spela. Naturligtvis var allt försenat så vi stod ute i värmen längre än så... Folk ville fram och antagligen var detta som gav oss våra bra platser. Green Day fans tryckte nämligen på för att komma framåt. Med enda resultatet att vi tre kom längre fram utan att vi egentligen försökte. När vi väl blev insläppta så följde vi bara massan och innan vi hade hunnit säga "konsert" så var vi innanför gallren allra närmast scenen. Hur mycket vi än hade ansträngde oss och tryckte oss bort från scenen så skulle vi aldrig ha kunnat hamna längre bort än ett trettiotal meter! Gallret skyddade oss dessutom från att vi skulle bli ihjältryckta. Min far menar att vi hade ren "nybörjartur". Jag tror inte på sånt trams. Vi var helt enkelt naturbegåvningar på att få bra platser!
Stämningen när Green Day väl kom in fyra timmar senare var obeskrivbar! Helt fantastisk! När det var slut och vi började röra på oss så märkte jag att benen var helt stela efter att jag hade stått och sträckt på mig och hoppat i flera timmar.
Treorna tog studenten i fredags. Vi slutar först på fredag den här veckan. Jag kunde inte låta bli att titta tillbaka på bilder från avslutningen i nian. Då var det sol ute. Tittar man på hur vädret ska bli den här veckan så ser det inte lovande ut... Vi får väl se hur det blir. Treorna fick i alla fall ett fantastiskt väder förra veckan!
Okej, det är lugnt
Den här dagen började inte bra. Varför gjorde den inte det? Jo därför att det var kallt ute i morse Toppen, tänker ni. YTTERLIGARE en människa som inte har något bättre för sig än att klaga på vädret...
Jag tycker inte att det är jätteroligt att det är kallt ute men det är inte pågrund av att jag fryser som jag klagar. I morse så satte jag på mig en jacka men så tyckte jag att den var för kall så i sista sekund bytte jag jacka till en varmare.
Josse och jag fick skjuts av min mor till stationen och satte oss i kylan för att vänta på tåget. När tåget kom så kände jag i jackan efter mitt tågkort.
"%&%#//"!!!!!! Tågkort, pengar och skåpnyckel låg kvar i den andra jackan som jag hade haft på mig först. Nåja. Jag har inte glömt tågkortet förut. Bara jag förklarade för tågvärden så skulle det vara lugnt. Så jag gick direkt till tågvärden.
En man sitter i ett av sätena bredvid tågvärden och sträcker sina ben så jag kommer inte fram riktigt. Istället blir jag stående i dörren med handen på knappen för att den elektriska dörren inte ska gå igen på mig och förklarar för tågvärden två meter bort.
-Jaha, då får du betala! blev svaret. Du kanske skulle ha tänkt på det istället för att sminka dig i två timmar i morse!
Där står jag helt osminkad, jävligt kränk och väldigt förvånad. Visst det är klantigt, han var inte seriös utan gjorde narr av mig men hur många går till tågvärden och engagerar sig i att försöka göra rätt för sig.
-Jag har inte ens sminkat mig idag!
-Åjo! Jag har haft två tonårsdöttrar så jag vet nog!
När han säger att jag måste betala så blir jag lite stressad eftersom jag har pengarna hemma i jackan tillsammans med tågkortet.
-Är du seriös? frågar jag och trycker in knappen till dörren igen för att den inte ska smälla igen på mig.
-Ja, kommer det någon och kontrollerar så åker du på att betala 800 spänn och då lär det inte bli några kläder från dina föräldrar den här månaden!
Jag håller mig ifrån att säga något taskigt tillbaka eftersom jag faktiskt inte har någon rätt att åka med tåget egentligen. Istället står jag bara och glor som ett fån och blir inte klok på om han faktiskt vill att jag ska betala.
Till slut tillägger han i alla fall att jag kan gå och sätta mig. Jag blev dragen över en kam och lagd i facket dryg person som tror att hon kan göra vad som helst bara för att jag är en tonåring. Det retade mig EXTREMT. Det har nog Josse förstått för hon hade jätteroligt åt att jag blev så förbannad. :)
Sedan när jag skulle åka hem så gick jag till tågvärden igen och såg att det var en yngre tjej. Jag sa som det var och hon gav mig det svar som jag hade förväntat mig:
Okej, det är lugnt.
Visst är det kul med vårsysslor.............
Ida var sov över här inatt. Hon tipsade mig om charlieissocoollike. Om man söker på det på youtube så kan man bland annat få upp det här klippet: http://www.youtube.com/watch?v=pVo-S9ns2_A Jag har inte sett jättemånga klipp med Charlie men de som jag har sett har varit jätteroliga! Det är värt att ge dem en chans, tack Ida!
För övrigt så är det ju äntligen vår! I den här familjen innebär det att det är dags att gömma sig. Min mor har nämligen blommor som fritidssysselsättning Det betyder ett par hundra blommor som ska bäras in i förråd på vintern för att de inte ska frysa ihjäl. Sedan så ska alla krukor och blommor ut i huset eller växthuset igen till våren. Jag tycker att det är OFANTLIGT TRÅKIGT ATT BÄRA HALVDÖDA BLOMMOR. SÅ därför brukar jag försöka hålla mig undan.
Idag hjälpte jag till litegrann faktiskt. Efter viss övertalan.
Det är en konst det där med att lyfta blommor.
Till varje kruka måste man få med sig ett fat. Det går inte att ta hur många krukor som helst samtidigt trots att man skulle orka mer. De har så konstig form så risken är att man tappar dem om man tar för många. Dessutom så kan jag inte luta krukorna mot kroppen när jag lyfter dem. Små ondskefulla och ytterst farliga spindlar övervintrar i krukorna tillsammans med blommorna. Dessa kommer ibland ut-krypandes och tar sats med alla sina åtta ben. Ibland för att springa på mig och alltid för att se allmänt farliga ut. Då gäller det att man håller krukorna på armlängds avstånd! Som sagt, det hela är en konst som endast erfarna kämpar klarar av.
Ida om du läser det här så ska du veta att när du åkte så lämnade du mig till ett öde med krukor fulla av spindlar. (I HELA 20 minuter) Ha inget dåligt samvete alls!
Ni andra: Ha en bra dag!
