En vecka som jag har längtat efter
Två timmar senare var tänderna ännu renare och tandställningen borta! Jag hade längtat sjukt mycket efter att få ta bort tandställningen och nu är det alltså gjort. Jag blir fortfarande förvånad när jag ser mig själv i spegeln och allt fult skrot är borta!
I onsdags eftermiddag åkte jag, Elin, Bea och Karro in till Linköping. Där fikade vi, gick på stan och åt kvällsmat. Visserligen var det jättetrevligt men egentligen så var det inte därför som vi hade åkt dit.
Innan åtta satt vi alla fyra i varsin stol i Cloetta Center. Vi hade bra platser. De var precis över en utav ingångarna till läktaren. Med andra ord hade vi inga framför oss samtidigt som vi satt lagom högt upp. I arenan stod en tillfällig scen där det redan stod trumset och mikrofoner framme. Hockeyrinkens sarg var övertäckt med skynken och där det är is i vanliga fall var det golv. Skyddsnätet som ser till att publiken inte ska få några puckar på sig var ordentligt upphissat i taket.
Än så länge var det inte mycket folk. Vissa stod och satt tätt intill den tillfälliga scenen. Förmodligen hade de tillbringat ett antal timmar där även innan vi kom.
Det dök upp människor i alla åldrar allt eftersom minuterna gick. Vi roade oss bäst vi kunde. Otåligt väntandes. Elin och jag tittade på människorna som kom in genom ingången under oss. En tjej var jättefärgglad med färgsprakande kläder och lila hår. När hon tittade upp såg vi att hon hade linser, vilket inte var speciellt svårt att se, hennes ögon lyste blodröda.
Till slut var det näst intill fullsatt. Den öppna platsen framför scenen där de som köpt ståplatser fick stå fylldes snabbt på. När ljuset släcktes drogs allas uppmärksamhet till scenen men det var inte dom. Inte än. Istället var det först en tjej som sjöng. Hon var väldigt duktig men det var ju inte henne som vi väntade på. Efter fem låtar gick hon av scenen.
Då tändes ljuset igen. Vi började bli lite småotåliga. Hoppades att det skulle börja snart.
Så till slut släcktes ljuset igen efter någon halvtimme. Ett draperi föll ner på scenen och dolde inte längre bildskärmarna som var bakgrund. Där visades en vit människoliknande figur. Han kom gående framåt och ställde sig och diggade lätt till musiken som börjat spelas och samtidigt kom KENT upp på scen! Helt svartklädda men sångaren Jockes skor lyste röda ända bort till oss på läktaren.
Konserten var jättebra! Jag måste erkänna att jag varken lyssnar extremt mycket på KENT eller har gått på någon konsert av det här slaget förrut men jag kan absolut tänka mig att göra om det! Det var endast ett fåtal fraser som jag kunde sjunga med i. Jag önskar att det hade varit fler. Karro däremot kunde de flesta låtarna och sjöng för allt vad hon hade.
Hela tiden ändrades bakgrunden och oftast var den väldigt häftig och ja Elin, det såg ut som ett X-boxmärke ett tag, jag håller med dig! Dessutom hade de bland annat bilder av ett foster och en film av ett ansikte på nära håll.
KENT är just nu Sveriges största rockband. Självklart kan ju publiken stå upp även på läktarna. Så tyckte vi i alla fall. När vi såg oss omkring kunde vi bara se ett tiotal personer som stod upp på hela läktaren. Vi testade att ställa oss upp. Kanske att folk skulle hänga på när de såg att andra vågade stå upp. Fast nej, vi blev tillsagda av de bakom att om vi ville stå upp så hade vi fått köpa ståplatser där nere. Typiskt men inte sämre musik för det!
Dagen därpå var det bara att släpa sig till skolan. Jag kan inte påstå att jag var pigg när jag gick upp vid sex men jag var ändå nöjd.
Spanien 2010
Troligen hade jag mitt bästa sportlov någonsin förra veckan. Jag var nämligen med familjen i SPANIEN!
Blåsigt... Pappa tog en bild till och där har jag mitt hår I HELA ansiktet...
Vi hade toppen toppen toppen vecka! Det var första veckan på väldigt länge som det plötsligt inte regnade så mycket i Spanien. Vi hade yber-tur. Sedan kanske det inte var jättevarmt men så där lagom.
Första dagen så tänkte vi gå ner till "centrum". Vi såg en mysig väg bland några stora cherimoya-träd. (Cherimoya, en frukt) Vi skulle gå en mycket trevligare väg än om vi hade tagit den asfalterade vägen. Sedan insåg vi att vi inte kunde gå förbi träden och fortsätta ut på en vanlig väg. Cherimoya-träden fortsatte och fortsatte och fortsatte. Vi hade kommit in i en enorm cherimoya-odling som låg mitt i staden.
Så såg vi plötsligt ett slut på vägen. Vi såg bilar. Vi såg husen som låg vid centrum dit vi skulle! Vi hade inte gått på den gyttjiga vägen i onödan.
Men så kommer vi fram och möts av det som man kan se på bilden ovan. Bilden är tagen från de byggnader som vi trodde att vi skulle vara framme vid inom ett par meter. Det som inte syntes var att det var en enorm bäck eller liten å av allt vatten forsade förbi efter allt regnande i Spanien. Det var bara att vända om, gå genom hela odlingen, gå RUNT odlingen för att komma till vårt mål som vi stod och tittade på tio meter ifrån oss.
Vi bodde i en lägenhet.
Utsikt från takterassen
Max genom "titthålet" i dörren
Vi besökte de enorma grottorna i Nerja. Grottorna upptäcktes 1959 av några barn i tolvårsåldern som jagade fladdermöss.
Överallt var det stora berg. Hus stod överallt. Små smala, branta grusvägar ledde upp till små hus uppe på bergstoppar och ner till små hus i dalgångar.
I Almuñecar där vi bodde upptäckte vi ett hus som hade byggts som en båt. 
Utsikt över Almuñecar
Utsikt över stranden vid Almuñecar
Vi hade ett par basketskor med oss och sedan hittade vi några snygga som jag var tvungen att köpa.... det blir några par.
^
Mandelträd i bakgrunden
Vi var i en park med ett par hundra olika bonsaiträd, många var över hundra år gamla
Resturang La China, med härlig personal, här iförd Max hatt
Notera APELSINTRÄDEN med APELSINER i bakgrunden
Mjölken i Spanien som var jättegod! :) (Mjölk i Spanien = Leche)
Ett väldigt litet inlägg om allt vi gjorde i Spanien men ett långt blogginlägg tror jag...
