mysssss

Jag befinner mig på kulturskolan och har precis avslutat fiol-, teori- och cello- lektionerna. Jag knäpper på mig jackan.

Då ringer mobilen. Familjen är sen att hämta mig. Bara att knäppa upp jackan och sätta sig att vänta en halvtimme. Mamma tillägger innan hon lägger på
"Kan du köpa två festisar till Max och Leo. De säger att de är jättetörstiga. Jag ringer när vi är framme för att hämta dig"

Jag sitter i en soffa på kulturskolan i en halvtimme. Lyssnar till musiken som hörs genom väggen och som kommer från flitiga elever.

Till slut ringer mamma igen.

"Vi är framme om två minuter"
"Okey! Vad ville Max och Leo ha för smak på festisarna? Det finns äpple eller apelsin", säger jag.
"Ta två äpple", svarar mamma.
"Är dom där så att du kan fråga dem?" tillägger jag.
Mamma försvinner i tre sekunder.
"Båda ville ha apelsin, vilken tur att jag frågade", säger hon sen.

Familjen berättar för mig när jag kommer ut till bilen att de har varit i Linköping och köpt skridskor till Max och Leo.

Resan hem är rätt så tyst. Det är mörkt ute. Jag sitter och tittar ut genom fönstret. Tänker på annat.

Plötsligt bryter pappa tystnaden.

"Vart tog raggsockorna vägen som ni hade när ni testade skridskorna?"

Alla sitter tysta.

"Jaha, då blev väl de kvar i affären."

Då lutar sig Max fram jämte mig och känner i sin ena sko.

"Jag har den ena på mig! Det förklarar varför jag bara frös om den ena foten."

Vi andra skrattar åt honom.

Då lutar sig Leo fram och känner i sina skor.

"Och jag har den andra på mig!"


Ibland undrar jag om jag uppfattar världen och nuet på samma sätt som dem. Antagligen inte.